Fiftyfive Flowery

                              Av Maritn Silverudd, Vetlanda

  Fiftyfive Flowery (FF) är den första svenska hönsrasen.
Den framkom 1958 efter selektion i en panmixstam (panmixi=slumpvis korsning), som hade ungefär 2/3 Vit Leghorn (VL) och 1/3 Brun Leghorn (BL) i härstammningen.
 Fiftyfive som ju betyder femtiofem, symboliserar det år (1955) då den första korsningen utfördes, som ledde till rasens uppkomst.

Flowery betyder blommig och syftar till den vitfläckiga teckningen hos hönorna (tupparna saknar denna helt).

  Rasen har en enkel genetisk konstitution beträffande de gener, som ger den dess speciella färgtyp och därmed de sammanhängande egenskaperna.
Genen B (barred=könsbundet tvärrandig) kommer från VL.

Även genen mo kommer från VL och det kan betäcknas som en smärre sensation. Mo betyder mottling (vitfläckig). Houdan, Ancona m fl har mo-genen.
Eftersom mottling hos Orloff inte betingas av mo-genen, så kan man inte utan vidare vara säker på att mottling hos FF är identisk med mo hos Ancona.
Detta kan lätt undersökas genom en korsningstest.

  Genen St (striped down, strimmigt dun) har FF fått från BL i ursprungslinjen.

Generna B, mo och St fungerar i en slående och intressant trippelsamverkan och harmoni, som starkt skiljer rasen från alla andra.
Men även s (guld) eller S (silver) spelar en stor roll i FF.
Dagens FF odlas nästan uteslutande i silver, fast i begynnelsen fanns FF endast i guld.
I en ras som FF ger silver nästan obegränsade möjligheter till könsvisande korsningar av ”sex-linked” eller ”autosexing” typ.

  FF är könsvisande (autosexing).
Det är ingen svårighet att sälja en miljon daggamla hönor, renrsiga eller korsade, utan att det kommer med en enda tupp.
Dunfärgen liknar legbars, men är dunklare genom mo-genens inverkan.

  Trots att FF har en enkel rasteknisk konstruktion, har den ändå en enastående rasprägel.
Kombinationen av B, mo och St är ovanligt lyckad, i synnerhet när man arbetar med VL som främsta grundmaterial.
Rasens särprägel med nästan vita tuppar och färgade hönor beror av de tre nämnda generna.
Och därvid att märka att St, som i sig själv är könsdifferent beträffande färgen (strängt taget kanske inte i sig själv, utan skillnaden kan nog förklaras genom tupparnas dubbla uppsättning av X-bundna gener eller genom hönornas Y-egenskaper) är en viktig gen.
Då Lamoreux framställde Ancobar fick han inte någon  så stark effekt som karakteriserar FF,
fast han använde kombinationen av B och mo, ty genen E hos Ancobar kan inte alls hävda sig som e plus St i sällskap med B och mo. Eftersom FF-tuppar har dubbel uppsättning av B (homozygoti) och hönor har enkel (hemizygoti), så blir B tungan på vågen, som mera totalt än i någon annan ras (gäller fjäderfärgningen) skiljer tupparna från hönorna.
Den autosomala mo-genen är liksom den könsbundna B-genen som uppenbaras i ”viteffekt”, B i randigt och mo i fläckigt.
En höna som är ren för B, mo och St behåller sin ”St-B-färg men blir ”vitblommig” genom mo-genens närvaro.
En tupp däremot blir nästan helt vit genom att den har dubbel uppsättning av både B och mo, så att ”viteffekterna” tar överhand till den grad att tupparna ”slår ut i full blom”, blir nästan helt vita. De har dock alltid små regelbundna grå fläckar på halsen, vilket är det mest rastypiska hos dem.
Tuppar av guld-varieteten har alltid lite gul/rött på skuldrorna.

  FF har i praktisk odling visat sig ge  mycket gott resultat  både beträffande livskraft och produktion vid korsning med ett par linjer av ett par andra raser.
Detta beror dels av att linjerna passar varandra (”nicklinjer”) och dels av att den starka inavlen genom 10 år som den äldsta FF-linjen utsatts för.

  FF hör till de vackraste raserna.
Det gäller förstås hönorna. Då de ruggat blir de ännu vackrare, ty då blir de mera ”storblommiga”.
Guld varieteten är vackrast.

  Man kan lätt könssortera VL och VL-korsningar med 100 % säkerhet med någon sex-linked metod.
Men autosexing har alltid sina fördelar i ett modernt avelsarbete framför ett en blott sex-linked sortering, varför vi tveklöst tror att autosexing-metoder blir melodin i framtiden.

  Autosexing betyder att en ras är könsvisande i sig själv (FF, Rhodebar, Cambar, Leghorn mfl. Sådana raser har funnits sedan 1929.

  Sex-linked sexing  innebär att man får könsvisning genom att korsa två raser eller linjer som inte är könsvisande i sig själva, t ex NH X LS, BL X GPR m fl.