Dansk/Svensk Gårdshund

Om rasens historia:  Den dansk/svenska gårdshunden har sedan lång tid tillbaka funnits på gårdarna i framförallt södra Sverige och Danmark men den har även varit spridd i andra Östersjöländer.

Exakt hur gammal rasen är oklart, vissa menar att den stammar ända från vikingatiden, medan andra talat om några hundratal år. Helt klart är att rasen kan räknas till Sveriges ( och Danmarks!) riktigt gamla hundraser.

Det nuvarande namnet tilldelades rasen då den godkändes av Svenska kennelklubben (SKK) och

Dansk kennelklubb år 1987. Dessförinnan benämndes den "skånsk terrier" eller "skåneterrier" och ännu längre tillbaka gick den under benämningar som "råttehund", "skrabba" och "musahund".

De finns många avbildningar av gårdshundar på målningar och fotografier från 1800-talet och tidigt 1900-tal vittnar om rasens popularitet under denna period. Men redan på vissa målningar från 1400-talet förekommer hundar som liknar dansk/svenska gårdshundar.

Den dansk/svenska gårdshunden har använts till en rad olika sysslor där den främsta har varit som råttbekämpare.
Den är mycket effektiv i sin jakt på smågnagare och än i dag tjänstgör många gårdshundar som råttjägare på gårdar.
Rasen har sedan gammalt även använts som väktare, vallhund till sällskap och som jakt och grythund.

Den har varit en naturlig del av ”interiören” på en sydsvensk bondgård. Den fyllde säkert redan längre tillbaka en viktig funktion som sällskapshund. Därom vittnar de många gamla målningar och foton som visar gårdshundar i lek och som sällskap till framförallt barn.

 Idag används endast något dussin gårdshundar som aktiva jakthundar efter vilt. Flertalet gårdshundar är dock inte intresserade av vilt, även om jaktlusten efter ”det som rör sig” naturligtvis finns där. I detta avseende bör man räkna att ”terriertemperamentet” sitter i och vara beredd på att det krävs idog träning för att hunden ska avstå från att springa efter ett flyende djur på kommando. Dock varierar jaktintresset starkt mellan individer, och vissa är helt ointresserade av jakt. Avel för jakt är heller inget som i dagsläget förespråkas av rasklubben eller majoriteten av de aktiva uppfödarna. Tvärt om gör kraven från dagens moderna samhälle många gånger jaktlust efter vilt till en nackdel.

 Rasen är pigg, alert, vänlig och lättlärd. I Danmark har den t.o.m. använts som cirkusartist och även i Sverige har i mitten av 1900-talet förekommit gårdshundar som exempelvis kunnat slå baklängesvolter

(hundarna gick under namnet Nalle-cirkus och Sickan-cirkus)

I Sverige fanns det för några år sedan en tik som innehade tjänstehundcertifikat som räddningshund.

Som väktarhund är rasen något reserverad mot främlingar och hänsyn till detta bör tas i utställningssammanhang så att man ordentligt tränar en hund inför utställningssituationen.

Den dansk/svenska gårdshundens kynologiska ursprung är oklart. Troligen har den dock sitt huvudsakliga ursprung dels i pincher-raserna och dels i de brittiska vita jaktterriers från vilka även Jack Russellterriern och foxterriern stammar. Gårdshunden placerades då den godkändes av SKK i grupp 2 ( Raser av pincher-och schnauzertyp, molosser samt sennenhundar).

Motiveringen till detta var främst rasens förmodade nära släktskap med pincherraserna.

Många menar dock att den borde placerats i terriergruppen, och andra anser att gruppen för sällskapshundar hade varit mest passande.

Dansk/Svensk Gårdshund blev godkänd av FCI 2008

RAS-STANDARD